Som jag skrev i förra recapinlägget (för evigheter sedan) så va gymnasiet bättre än högstadiet, fast ändå inte bra på något sätt.
Efter första ring va slut så va jag deprimerad för att jag fortfarande inte hade förlorat oskulden (shit, alla hade ju sex till höger å vänster, å man ville ju liksom inte va den enda som va onormal liksom).
Mitt problem var ju att jag typ aldrig gick ut å festa, helt enkelt för att jag inte var en i gänget på riktigt.
Nåja, jag tog beslutet över sommaren att jag tamefan sku bli av med den där satans oskulden under andra ring, och även om det tog nästan hela skolåret så lyckades jag tillslut en kväll i april-maj. Va stenpackad, hon va stenpackad, sexet var värdelöst å jag vaknade upp på toaletten. Helt värdelöst med andra ord. Men vem fan brydde sig? I WAS A MAN!! :p
Å nu när det va avklarat så gick jag tillbaka in i mitt skal. Patetiskt nog. Vafan, jag blev ju ändå inte accepterad för den jag va, så varför skulle jag anstränga mig till att umgås med skitfolket runt mig? Jag va ju bättre än dem på alla sätt å vis.
Det där är faktiskt sant. Eller, det är sant att det va så jag såg mig själv - bättre än alla andra. Jag va liksom över allt å alla, å jag va inte rädd för att låta folk veta om det. Inte konstigt att jag aldrig riktigt passade in :p
Så det blev inte nå mer sänghoppande för mig i skolan :p det va på väg med en tjej, en liten brunhårig sak som hette Lillemor tror jag. Av någon oförklarlig anledning så fastnade hon för mig, å även fast jag oftast mest tyckte att det va jobbigt att ha henne som en svans överallt så var det ju trots allt trevligt med lite uppmärksamhet.
Men hon hade ryckte om sig att vara skolans största hora som hade tagit den i rumpan av två killar samtidigt (yeah right...) så jag avstod för min hälsas skull :p
Tillslut så var iaf skolan äntligen över, å jag låste in mig. Nästan bokstavligen :p Äntligen så kunde jag fokusera på det jag faktiskt ville göra: skriva! Min dröm var (och är fortfarande) att bli författare. Å det gjorde jag i ett år. Mina föräldrar var gulliga nog att låta mig bo hemma gratis under mitt sabbatsår :)
Herregud, va knappt utanför huset under det året, hahaha. Hur fan pallade jag?
Nåja, när det året nästan va slut så satte morsan ner foten å sa att antingen så skaffade jag mig ett jobb eller började studera, vad som helst, bara jag gjorde NÅTT å fick in lite pengar.
Nå, på något sätt så kom jag å tänka på båtjobb, å ringde min moster Leila som va ansvarig rekryterare för Viking Line Cinderella, där jag fick jobb som diskare. Jobbade i sju dagar å hatade det verkligen. Fruktansvärt! Usch usch usch! Å underbetalt! Tyckte jag då iaf...
Några månader gick å sommarn kom rullandes, å jag fick några tiodagarspass på Cinderella även fast jag hade lovat mig själv att aldrig mer sätta foten på fartyget. Jag är glad att jag gjorde det. Typ best summer ever! Hahahaha. Även om jag fortfarande var arrogant å dum i huvet å typ deprimerad så fick jag sån satans energi av att jobba hårt, träffa nya människor (varav jag hatade de flesta :p) å FESTA!!! Jisses amelia, så vi festade!
Varenda kväll efter jobb så va det fest. Märkte snabbt att alkoholen gjorde susen för att dämpa det mesta av mitt reserverade och tillbakadragna jag, och det ledde till en hel del raggande. One thing lead to another, om ni fattar... Å detta blev som en drog! Även om man va helt slut efter en hård arbetsdag å mest bara ville sova så kunde man ju bara inte missa chansen på att hitta nån ny passagerare. Det KUNDE ju liksom hända (å det gjorde det oftast :p)
Skitkul sommar verkligen :) Fest, supande, flickor och även då jag började röka.
Sen när sommaren var över så börja ja läsa ströämnen på Komvux. Och OJ!! Så kul det va! Läste de ämnen som jag ville läsa, med folk som ville va där för att lära sig, och med folk i alla åldrar. Hade så fantastiskt kul :) läste en massa litteraturämnen, webdesign (där lärarn fråga vafan ja gjorde där, eftersom jag va bättre än honom :p), psykologi och Engelska C. Grymma ämnen med grymma lärare. Skadade ju inte att jag fick MVG i alla ämnen förutom ett (VG) :p
Hursomhelst, smärtan från skolan började sakta men säkert lossna, å jag kunde börja bete mig någorlunda som en vanlig hövlig människa.
Åren som följde var mina Cinderella år...not for the weak hearted.
Men mer om det sen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar